Så minns jag Kurt Lewin

En söndag kväll i mitten på 1980-talet, kanske 1983 eller 1984, konsert av Sundsvalls kammaorkester i Sollefteå kyrka, in kommer en dirigent med silvergrått hår, det är Kurt Lewin, som genom sitt sätt att dirigera får orkestern att fylla kyrkan med en musikupplevelse jag inte glömmer. Det som spelas är en cellokonsert, jag har glömt namnet på cellisten, men jag tror kompositören var Offenbach och Dresdenerkvartetten arrangerad för kammarorkester av Shostakovich. Föga anade jag då att Kurt Lewin skulla bli bli dirigent och ledare för den kammarorkester som vi startat i början av 1980-talet. Men vi lyckades få honom till vår orkester och fram till och med 1988 var Kurt vår ledare och dirigent. Under den tiden blev vår orkester Sollefteå Kramfors kammarorkester, Kurt fick oss amatörmusiker att växa och utvecklas, vi framförde verk som Lars Erik Larssons Förklädd Gud, Violinkonsert i G-dur av Mozart med då femtonåriga norska underbarnet Elise Båtnes som solist…

View original post 111 fler ord

Annonser

Minnen från barndomens jular på Klovsta

Granen skulle tas in och pyntas på eftermiddagen dagen före julafton. Korna fick en extra giva mat julaftonsmorgon. Kl 14.00 var det julmiddag, all mat utom osten och sillen hade mamma Lilly lagat själv, Skinkan och grisfötterna kom från julgrisen som slaktats några veckor före jul, kalvsyltan och kalvtungan kom från en kalv som slaktats vid samma tillfälle, levern till leverpastejen likaså. Julmiddagens höjdpunkt var dopp i grytan med vörtlimpa som bakats av bagar Bergström i grannbyn. Efter julmiddagen gick pappa Gustaf till lagårn för eftermiddagsmjölkning. När pappa Gustaf kom in från lagårn och tvättat sig, serverade mamma Lilly kaffe med julens alla bullar och hembakade kakor. Därefter försvann mamma Lilly och pappa Gustaf för att slå in julklapparna. Efter lång spännande väntan fick vi äntligen dela ut julklapparna, en jul fick vi barn bland andra klappar ett ishockeyspel. Julaftonskvällen avslutades med lutfisk och risgrynsgröt.

Tidigt juldagens morgon tände mamma Lilly alla lampor i huset, innan hon och ibland vi barn for i sällskap till julottan, Kyrkan låg ju tre km bort på andra sidan älven, och sätten att ta sig dit var olika för varje år, någon jul var det hästskjuts med mjölkåke, en jul åkte vi med Artur Nordkvists jeep, ibland blev det taxi med Einar Jonsson, ibland gick buss runt Sollefteå.

När mamma Lilly kommit hem från julottan serverades hemlagad blodpalt med vitsås en tradition under många juldagsmornar och till middag serverades oftast stek. Julmaten var förbjuden att äta under helgen och mellandagarna, julmaten åts endast julafton, nyårsafton och trettondagsafton då i samband med dopp i grytan.

Under några år var det som tradition att några familjer samlades hos någon av dem på kalas i samband med trettonhelgen eller tjugondag Knut. Då bjöds det i överflöd på mat och kaffebröd samt tårta. Dansen gick sedan runt granen och hela huset.

Dagbok från en sjukbädd

Sent omsider kommer en dagbok från mina upplevelser som patient på Sollefteå sjukhus och NIVA I Umeå

Fredag 28/8 03.30

Ett nattligt toalettbehov pockar på, när jag kliver upp ur sängen ramlar min tunga lekamen ner på golvet, mina värdefulla ben bär mig inte längre, sonen och hustrun orkar inte lyfta upp mig, slår 112 och ambulansen kommer. Blir forslad till sjukhuset av två kompetenta och trevliga ambulanskillar

Tas emot på akuten av en läkare som efter en summarisk undersökning kostaterar att det inte var något större fel på mig, jag ska få återvända till hemmet inom två timmar. En annan läkare tyckte dock att men skulle göra en skiktröntgen av skallen. Vid den röntgen fann man blödningar vid skallbenet både på höger och vänster sida. Vid kontakt med NIVA (Neurologiska intensiven) i Umeå bedömdes mitt tillständ inte vara akut, jag fick läggas in på avdelning 17 för observation, det fanns tid för en operation kommande onsdag.

Lördag 29/8 – natten mot tisdag 1/6

Låg på avdelning 17 , där testas hur statusen på mina krafter i armar och ben och togs blodtryck var tredje timme av trevlig personal, speciellt nattpersonalen. Måndag kväll kunde jag inte lyfta höger hand, kontakt togs med NIVA i Umeå, det togs ny skiktröntgen, jag forslades till IVA där jag fick tillbringa natten

Tisdag 1/9

En kaotisk dag, ambulanstransport till Umeå tillsammans med en trevlig ambulanssjuksköterska, vi berättade våra livshistorier för varandra, så jag märkte inte så mycket av den omtalade dåliga vägen över Gålsjö.

Några minnen: Fick besök av en snygg, trevlig kvinnlig narkosläkare som visade sig vara från Sollefteå. Hon berättade om vad som skulle hända innan kirurgen skulle göra sitt jobb, provtagningspersonal uppvaktade mig flitigt, var hungrig som f-n hade fastat sedan måndag kväll, fick middag som jag hade svårt att äta. Kl 22 tvättade två undersköterskor mig inför operationen, medan dom gjöt sin galla över en kollega som smitit från jobbet trots att det fanns viktiga arbetsuppgifter kvar att utföra.

Onsdag 2/9 – torsdag 2/9 14.00

På förmiddagen kom läkaren som skulle operera på besök, och informerade mig om operationen, kl 13.00 var det dags för transport till operation, de första jag såg var ett antal muppar, dvs några personer i gröna heltäckande kläder och vita huvudbonader som väntade utanför operationssalen, där inne väntade ytterligare personal som skulle attackera mitt stackars huvud, jag drogs över på operationsbordet, jag presenterades för en läkarstudent med handledare som tydligen skulle studera tillställningen.

Plötsligt hör jag ropet”Heja Sollefteå” sedan minns jag inget mer.

Onsdag eftermiddag – torsdag eftermiddag

Vaknar, fast i slangar, hamnar i ett samtal om gamla fotbollslag med andra som befinner sig i samma situation som jag, mår relativt bra, men natten är hemsk ligger som i dvala, törstig, får nyponsoppa som jag sedan kräks upp medan vänliga människor tvättar mig och borstar tänderna på morgonen. Under dagen kommer ett gäng läkare och sköterskor och tar bort drän och syr igen operationssåren, jag ligger och pratar med trevliga människor som övervakar oss som blivit opererade.

Torsdag 2/9 14.00

Fraktas jag till NIVA, mår ganska bra, där det är dags för middag valde jag lammfärsbiffar, det godaste jag ätit på länge, känner mig lättad för att operationen är avklarad. När nattsköterskan tittar till mig på kvällen, så stoppar hon om mig, säger ”God natt raring”

Fredag 3/9 Umeå – Sollefteå

Genomgår de vanliga rutinerna när man ligger på en sjukhussal, fick gå på promenad med rullator med en trevlig undersköterska, förbereddes för hemfärd och hämtades kl 15.00 i rullstol av två tuffa män till AMBU, en buss ombyggd för ambulanstransporter för transport till Sollefteå, att sitta med kroppen mot färdriktningen var en inte så trevlig resa såg inget av omgivningarna efter färdvägen

Togs emot i Sollefteå av en sjuksköterska, forslades till avdelning 15, hamnade på en sal med tre andra äldre gentlemän, frös något otroligt, ville ha en extra filt av en bastant nattsköterska, Nattsköterskan konstaterade buttert ”Jasså frys du” och slängde till mig en filt, när jag somnade under min filt tänkte jag på nattsköterskan i Umeå. Natten blev orolig, mina gentlemän till rumskamrater pratade i sömn, så det var svårt att sova

Lördag 4/9 – onsdag 9/9

Fick vård på avdelning 15 med de sedvanliga rutinerna på en avdelning på sjukhuset.  Jag beundrade personalens oändliga tålamod med patienter som ställde stora krav på att få omedelbar hjälp med ofta triviala problem. Beundrade också en ung man med utländsk bakgrund som jobbade som undersköterska, killen i fråga hade nyligen avslutat vårdgymnasiet, och jobbade beundransvärt!

Jag fick också stöd av sjukgymnaster och terapeuter för att få fart och stadga på mina åldrade ben, började med Evastöd, och gick vidare med rullator och stavar, som avslutades med gångträning i trappa. När jag sedan fick lämna sjukhuset onsdag eftermiddag fick jag order att jag skulle ta fram mina stavar och träna.

Torsdag 10/9 – tisdag 15/9

Var hemma och levde mitt vanliga liv, var ute och gick med stavarna några gånger, måndag kändes det inte bra när jag var ute och gick kändes det inte bra så jag avstod från stavgången på tisdag, det kändes som jag hade feber och när jag tog febern på tisdag kväll hade jag 39.3 graders feber, ringde 177 och där rekommenderade de mig att ta ambulansen till sjukhuset, där fick jag ligga inne för observation över natten.

Onsdag 16/9

Vaknade och var feberfri, var hos distriktssköterskan och tog stygnen, och på röntgen för en efterkontroll av min arma skalle. Når jag varit på röntgen kände jag mig så pigg att jag gick den långa sträckan från röntgen ut till entrén där en kompis väntade på mig för hemtransport. När jag skulle lämna bilen bar inte mina gamla ben mig längre utan jag fick gå med stöd, ramlade t o m på bron. Natten var en mardröm eftersom jag inte kunde gå när jag skulle på toan och uträtta mina behov.

Torsdag 17/9

Febern häller i sig och jag kan fortfarande inte gå på mina  ben, ny ambulansresa till akuten, efter legat på akuten halva dan, läggs jag in på avdelning 16 känner mig väldigt omtöcknad, får antibiotika genom dropp.

Fredag 18/9 – måndag 28/9

Jag är inlagd på avdelning 16, börjar åter träna med rullator. En liten episod, fick för mig att jag skulle gå ner på apoteket. När jag med min rullator skulle gå ut från avdelningen till hallen klantade jag mig så att jag ramlade, jag ropade på hjälp och det tog inte många sekunder förrän jag hade hela avdelningens personal sittande omkring mig medans några av dem försvann och hämtade hjälpmedel för att kunna lyfta min tunga lekamen på en rullstol. De minuterna som jag ligger med dessa vitklädda änglar omkring mig kommer jag aldrig att glömma, Jag ångrar mig djupt att jag inte skickade efter min IPone och tog en bild på det hela, det enda minnet som jag har kvar av episoden finns i mitt huvud.

Måndag 28/9 skrevs jag ut från sjukhuset och fick åka hem, när det här skrivs har det gått nästan tre  månader sedan jag hamnade på sjukhuset, jag mår tidvis ganska bra men det sliter på psyket att gå från en aktiv person, till en person med begränsad balans, men jag hoppas mina trevliga sjukgymnasterna på dagrehab ska få fart på kroppen och knoppen igen, som det är nu bara jobbigt.

Avslutning och sånt jag tänkt på under vistelsen i sjukvården.

Efter att ha tillbringat en dryg månad mesta tiden på Sollefteå sjukhus finns det mycket positivt att säga om Sollefteå sjukhus, jag är glad att det finns. Jag har under denna tid stött på vad jag vet tre stafettläkare och en stafettsjuksköterska, vad jag förstår var två av stafettläkarna av hög kvalitet, den tredje hade jag bara en kort kontakt med. Jag förstår att politikerna har ett ont öga till akuten, jag var den enda patienten de tillfällen, som jag vistades där. Som jag skrev beundrar jag personalens tålamod. Ett exempel är då jag vaknade en natt kl fem, så överhörde jag en nattpersonal som på ett varsamt sätt övertalade en äldre farbror att inte ringa till sin fru kl fem på natten.

Att det inte är  bara Sollefteåbor som nyttjar sjukhuset märkte jag när under min tid jag låg inne  hade rumskamrater från Kramfors kommun och Bispgården.

Jag stöder helhjärtat kampen för akutverksamheten vid Sollefteå sjukhus, jag önskar jag vore några tiotal år yngre, då jag jobbade mycket med just vård och omsorgsekonomi, jag skrev bl a två böcker med titeln Verksamhetsnära vård och omsorgsekonomi. Vårdförbundet tog händerna från projektet, och det blev inga utbildningar i ämnet.

Bevara och utveckla Sollefteå sjukhus!!!!!

Om jag hade 70 miljoner eller mer för Sollefteå kommuns framtid

Förbättra järnvägen mellan Långsele och Västeraspby Det är ju skandal att inte en stad i Sollefteås storlek har en fungerande persontrafik på järnväg med övriga landet. En åtgärd som skulle ge en stor effekt på miljön genom minskad utsläpp från landsvägstrafiken

Muddra Ångermanälven så att båtar av typ av Ådalen 3 kan åter gå till Sollefteå

Förstärk Sollefteå sjukhus med någon specialitet så att sjukhusets framtid kan säkras

Gör Österåsen till filial till något universitet och lägg dit forskning om äldres hälsa.

Gör GB-skolan till en IT-skola som ger eleverna Sveriges bästa kompetetens i IT

Bygg ut vindkraften

En vision: Sök efter ett företag som utvecklar drönare för persontrafik och lokaliser ett sådant företag till Sollefteå

Gott nytt 2014

Gott nytt 2014

Hur fungerar Byråkratin?

Jag har i en stor del av mitt långa liv arbetat med byråkratiska frågor, redovisning inom en kommun, taxeringsnämndsordförande osv, Så häromdagen fick jag ett registerutdrag från Skatteverket med felaktiga uppgifter om mitt företag. Det ska väl gå att enkelt rätta till tänker jag.. Läser på papperet att det går att ändra på Skatteverkets e-tjänst men när jag når den så hittar jag inga uppgifter hur jag gör den rättelsen. Söker sedan på blankettens nummer  bland Skatteverkets digra samling av blanketter men där fanns den inte. Efter mycket sökande hittade jag den till slut, kunde fylla i den och sedan skicka in den genom ett gammalt hederligt brev. Det hela tog nog fyrtio minuter + ett porto När kommer förenklingen av företagandets pappershantering?

Kommunchefen ett utdrag

TORSDAGEN FÖRE MIDSOMMARAFTON

Slaghacken slår slyet med slagor, flugor och andra flygfän flyger upp som fluffiga små moln. Atmosfären vibrerar i den varma sommardagen Hundkäx, prästkragar, kummin, midsommarblomster och andra sommarblommor är slagornas offer, Mårten P rattar sin traktor på den smala skogsvägen. På traktorn hänger verktyg som röjer ett område nära vägen, så att förare av fordon ska kunna sakta in farten när älgen, räven eller andra vilda ska korsa fordonens framfart. I Mårten P-s hörlurar hörs radions P4, traktorns luftkonditionering ger Mårten P en rätt behaglig arbetsmiljö. Jobbet som kantröjare av kommunens gator och vägar kom som en skänk från ovan för Mårten P, familjen har för några månader köpt ett större lantbruk och ekonomin var mycket kärv för Mårten och hans fru Lilly.

Ekipaget passerar en svart AUDI A6 av senaste årsmodell modell inkörd på en liten parkering, till höger finns ett hygge som är hyggesberett för något år sedan där finns massor med stenmurklor nedanför en ås som toppas av två höga tallar. Plötsligt ser Mårten P dem vid den stora tallen. Paret som står där, han ser hur kvinnans ben sticker fram och korsar sig bakom mannens rygg när hon lutar sig mot trädet, han ser hur hennes stövlar hänger och slänger, hur det ömt omslingrande paret kysser varandra passionerat. Det hörs en smäll i röjningsaggregatet vilket kräver uppmärksamhet för Mårten P att röja vidare efter den smala skogsbilvägen

Boken finns art beställa på www.litenupplaga.se

Gott nytt år 2013!

nyårshals2013

Kommunchefen som försvann bland murklorna eller Greta Blooms pensionering

                                  

Köp boken på www.litenupplaga.se

 boken omslagetOm boken Kommunchefen som försvann bland murklorna eller Greta Blooms pensionering

Författaren har inspirerats av Jonas Jonassons bok ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann” och från sitt stora skafferi av intryck från ett långt liv skrivit en skröna som inte handlar om mord utan om rån, kidnapping, bombhot, mystiska försvinnanden och andra triviala brott under en midsommarhelg.

De dramatiska händelserna äger rum i Sollefteå och trakterna däromkring. Huvudpersoner är kommunchefen Pelle Q och kommunchefssekreterar Kikkan S. En annan huvudperson är Greta Bloom vars öde har fört Greta till samma trakt från vilken hennes mamma Viola Widengren rymde så dramatiskt för drygt sextio år sedan och försvann. Viola Widengrens försvinnande är ännu en olöst gåta, och denna skröna är min fiktion om vad som har hänt med Viola Widengren.

Skrönan börjar på torsdagen före midsommar när Sollefteåborna oanat förbereder helgen med sina inköp och där Kommissarie Haninge har just fördelat arbetsuppgifterna till sina mannar vid morgongenomgången. Vädret verkar bli bra i midsommar även om SMHI varnat för att ett ovanligt kraftigt regnväder ska drabba Södra Norrland kustland, men nu på torsdag förmiddag skiner solen från en molnfri himmel.

Föga anar kommunchefen Pelle Q, kommunchefssekreterar Kikkan S, Kommunalrådet Gunnar Fransson, kommissarie Haninge med flera de dramatiska händelser som kommer att bryta det vanliga midsommarlugnet i kommunen.

Författarpresentation

Rune Edström är senioren och bondsonen från Klovsta Sollefteå som varit kommunbyråkrat fackpamp, egen företagare som skribent av fackböcker och konsult med inriktning på ekonomi och IT,

Motto: Det blir aldrig för sent att göra vad jag vill

Bilresa med Sollefteåtomten 2009

Träffar Sollefteåtomten på Konsum i Sollefteå på fredag kväll. Solleftetomten Yngve Sundqvist var förtvivlad för han hade kommit med bussen från Härnösand. I Härnösand  har  han tillbringat dagen med att sälja jultidningen Smålänningen  på Varuhuset OBS. Jag och min fru tar fram våra goda hjärtan och skjutsar honom till bostaden.  När vi anlände till Sollefteåtomtens bostad visade det sig att han fått en avi med leverans av nya jultidningar att sälja. Jag lovar honom att ställa upp och skjutsa honom och hämta tidningarna i på lördagen. 

När jag på lördagen hämtade Yngve på servicehuset Solgården där han serverats en god frukost passade jag på att göra en liten intervju i bilen. .

 -I år är det jul nr nummer 57 som jag gör mina besök hos barnhem och institutioner, besöker  ensamma barn och ger dessa julklappar. I år har jag minskat till tre besök här i Mellannorrland. Lions har hjälp mig att leverera de andra leksakerna som jag lagat till barnhem över hela landet – -Min hälsa står mig inte bi, jag har genomgått tre operationer för en allvarlig sjukdom som gav lång sjukhusvistelse som följd. Nu känner jag mig riktigt bra 

Några visdomsord från Sollefteåtomten Yngve Sundqvist. 

 -Tack och förlåt är två ord som används för lite nuförtiden. Dessa små ord  är mycket lättare att säga än att vräka ur sig  otidigheter mot varandra.  Tiderna har förändrats fortsätter han: -Förr kunde jag gå runt i gårdarna på dan och sälja mina tidningar till hemmafruarna. Numera måste jag vänta till efter klockan arton med mina besök eftersom alla jobbar Nuförtiden 

Tomten hämtar tidningarna på postens utlämningsställe, färden går] vidare till tomtens verkstad på Murarvägen. Där lämnar han sitt paket och gör sig redo för dagens värv att sälja Smålänningen till hugade kunder på Konsum. Inkomsten från försäljningen går till resor och uppehälle till de institutioner där han lämnar sina julklappar till ensamma barn. Under bilresan till Konsum kommenterar vi det fina senhöstvädret och hur vackra byggnaderna i vår stad har blivit. Jag lämnar av Sollefteåtomten Yngve Sundqvist vid Konsum, och funderar beundrande över hans energi. Vad är det som driver honom?.

 

Sollefteåtomtens verkstad

 

Yngve Sundqvist Sollefteåtomten